fortsätter lite:
-Ja, det är den, muttrade mamma. Förstår du inte hur orolig jag har varit?
Mamma var som vanligt väldigt ombytlig, ena stunden glad, andra stunden besviken.
-Men mamma, klagade jag. Jag börjat faktiskt trean i höst, jag är ingen liten barnunge längre!
Mamma rusade till mig i hallen. Hon hade tårar i ögonen.
-Förlåt, gumman, sa hon. Det var inte meningen, jag är bara inte van vid att du är stor helt plötsligt!
- Det gör inget. Vad bakar ni? Bullar? frågade jag och försökte byta ämne.
- Ja, visst luktar det gott? skrattade Helene som stått tyst i köket under tiden mamma och jag pratade.
-Mm, log jag. Jag går upp på mitt rum ett tag.
-Okej, vi äter middag snart, sa mamma. Och tänk på att det är skolavslutning imorgon!
- Visst ja! Det hade jag nästan glömt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar